Nu är det dags för årets första Stockholmsresa. Har möte måndag och heldagsledningsgrupp på tisdag så jag passar som vanligt på att åka ner ikväll torsdag så kan jag jobba där på fredagen och tillbringa helgen med maken som ju är kvar i Stockholm denna helg. Men oj vad bråttom det alltid blir innan taxin hämtar upp mig för utkörning till flygplatsen. Har ju snöat hela dagen så jag får nog skyffla bort lite på garageuppfarten innan jag åker. Snabbt in i magen med ett mellanmål, har inte tid att fixa något middagslikt. Hoppas på att maken har någon typ av middag klar i lägenheten på Söder när jag kommer ner. Apelsin och kesella med några pumpakärnor stillar den värsta hungern innan flyget. När jag sitter vid köksbordet för att avrunda dagens sista telefonmöte och packa ihop datorn får jag syn på den...min stackars julros som nyss var så fin! Ser väldigt trött ut så det blir lite vattenskvättande på både den och resten av växterna i villan och jag tänker att jag får se om den måste kastas när jag är tillbaka igen nästa vecka.

Augusti månad har verkligen bjudit på sol, värme och ljummet badvatten, till skillnad från årets julimånad...Så underbart att vi fått njuta av sommarens sista suck och fick vår efterlängtade värme till sist. Vi har även förlustat oss med goda vänner i Luleå skärgård med både kräftor och surströmming som sig bör :-) Lite blandade bilder från augustikvällar 2015. Havet ger mig ro, livsnjuteri för mig.  

Ett par saker till innan jag lämnar Formex för denna gång. Provence Bowl designad av Per Lütkens fyller 60 år i år, vilket firas med en specialutgåva i kulören smokey brown. Gissningsvis en färg vi kommer att se mer av, känns 70-tal, vilket förmodligen står för dörren som nästa hype. Minns att farmor när hon levde, hade en mindre modell av en liknande glasskål men den hade en lila kulör. Säkert bortrensad för länge sedan och såld på loppis eller lämnad till röda korset. Blev eld och lågor när jag fick syn på denna soffa på en bild från höstens Formexmässa. En likadan hörnsoffa står i gamla svärmors sommarstuga. Fast ännu mer välvårdad och hon har dessutom en gång i tiden vävt det vackra tyget i lin som hennes soffa är klädd i. Denna var dock supercool i skinn.

Ja, jag vet. Jag är i det närmaste beroende av inredningstidningar. Ibland får jag rysningar när jag tänker på hur mycket pengar jag plöjer ner för någon timmes njutning. Ofta när jag reser i jobbet så är jag förfärligt trött när jag slår mig ner på arlandas väntfåtöljer och pocketboken som jag alltid har nära tillhands får då och då ligga kvar. För att liva upp mig själv köper jag ytterligare en ny inredningstidning och vips känner jag ivern inom mig att snabbt som ögat få öppna den och försvinna i min egen lilla drömvärld. Energin är återställd och hjärnan går på högvarv. Men ett sådant där skönt och kreativt högvarv ni vet, utan stress. I och med mitt frekventa tidningsköpande händer det då och då att jag faktiskt måste rensa i tidningshögarna (någon som känner igen sig...?). När mannen i huset börjar klaga att han inte längre får plats med sina kläder eftersom garderobshyllor, lådor och skåp är igenproppade med inredningstidningar (och en och annan tränings- och mattidning), då vet jag, att då är det dags för den stora tidningsrensningen. I söndags blev det två stora svarta sopsäckar samt ett antal papperspåsar som fylldes. Men några av favoriterna hade jag svårt att slita mig ifrån. Det blev till att sätta sig vid köksbordet och klippa ut inspirationsbilder som jag ville behålla samt några smaskiga recept. Har inte bestämt mig ännu om jag ska klistra dem i anteckningsblock eller lägga dem i en mapp. Får se hur det blir. Här är några rensnings- och klipparbilder från gårdagen. Idag på lunchen sprang jag förbi ett vackert överkast på indiska. Kanske något för äldsta sonen till hans lägenhet? Jag tog en bild av den för att visa honom om han gillar det.  

Jag är så himla glad åt mina krukväxter i köket. De kallas "elefantöra" och pryder nästan hela köksbrädan. Finns ett annat namn också men det kommer jag aldrig ihåg. Det kan tyckas vara för många på rad på fönsterbrädan, men det finns en anledning, och det är att det är ofta ganska svårt att hitta denna växt i handeln. Därför har jag och några vänner sått flera skott och se, mina har tagit sig alldeles fantastiskt bra. På det sättet har vi alltid pigga "elefantöron" så vi kan dela med oss mellan varandra och se till att de hålls levande. Häromdagen köpte jag några vackra kvistar, bara för att jag fick lust och placerade dem i en billig glasvas. Nu när det blir ganska mörkt om kvällarna känns det mysigt att göra lite cosy omkring sig. Den 30 år gamla glassmaskinen fick en renässans och lingonglassen blev himmelsk! Helgen efter gjorde vi dajm-och marängglass. Oj, så gott med hemgjord glass! Livsnjuteri!

Så är det ett nytt år. Välkommen 2014! När jag tittar tillbaka på året som gått har det hänt väldigt mycket och gått väldigt fort. Det har både varit glädjeämnen men också sorger. Precis som livet faktiskt är. Början av året ägnade vi många helger till att springa på lägenhetsvisningar i huvudstaden och till slut slog vi till på en liten tvåa på Södermalm. Den har vi renoverat efter hand, helt enkelt när lust och tid funnits. Men det har varit en stimulerande sysselsättning. Många pendlingar mellan Luleå och Stockholm har det blivit under året. Härligt med omväxling. Sönerna har under året fyllt 22 respektive 20 och jag kan känna både glädje men också oroas över vilken framtid som möter dem.  Alla krav som unga människor känner idag, det individualiserade samhälle som vi mer och mer utvecklas mot, på gott och på ont.  De starka klarar sig bra, men de allra flesta är inte alltid starka, genom hela livet. Vi behöver varandra. Det måste finnas utrymme att också få vara svag ibland. Jag tänker på rapporterna under det gångna året om stigande sjukskrivningssiffror. Vem är förvånad? Men det finns så mycket också att vara tacksam över. Jag är tacksam över att båda sönerna har ett jobb att gå till. Yngsta sonen besökte jag och maken i Oslo i höstas där han för tillfället bor och det var verkligen underbart att få pussa på honom igen. För mig var Oslo en ny trevlig bekantskap. Året som gått har ur jobbsynpunkt för mig själv varit otroligt hektiskt. Som tur är har det varit mestadels stimulerande och jag håller också på att certifiera mig till karrärcoach. Huxflux har året gått och dags att bjuda till nyårsmiddag. I år dukade jag nyårsbordet i temat vinterhimmel med mörkt blå duk och glaspärlor som stjärnhimmel på duken. I glasen som står på tallrikarna serverades förrätten, en asiatisk räkcocktail. Ta hand om dig själv och dina medmänniskor under det nya året! [gallery link="file"]

Jag njuter verkligen av alla årstider och ofta tänker jag att jag är lyckligt lottad som får bo på en del av jorden där vi har alla årstider. Nu när vi vridit klockan till vintertid och det känns som allra mörkast och ingen snö i sikte att ljusa upp med är det gott att tända ljus. Fortfarande får vi njuta av ganska ljumma vindar men jag ser alltid framemot första snöflingorna. Trädgårdarna går så sakteliga in i ide och vi virar in oss i varma filtar och uteserveringar envisas med att bjuda gästerna platser i utemiljö, trendriktigt smyckade med fårskinn och vintergröna växter i rymliga korgar. Jag sneglar på vackra trädgårdsbilder från mäklaren Fantastic Frank där saluobjektet lockar med en sista suck från trädgården. Avslutningsvis skulle jag inte tacka nej till sådana här stora fönster att med utsikt att vakna till.

Under jul och nyår har jag haft uppehåll från nästan all uppkoppling. Ganska skönt men samtidigt lite stressande. Det är ju konstigt hur snabbt man vänjer sig vid facebook och bloggar. Nåväl, nytt år och enligt Mayaindianerna ett lyckans år. Inte blev det någon jordens undergång inte. Nej, nej, bedyrade Mayaindianerna senare, det var en missuppfattning. Det blir ju hur bra som helst istället. Vi får hoppas de har rätt. Eller ja, helt enkelt tro på det, för tron försätter väl berg har jag hört. Jag och maken (och även sönerna) påbörjar ett spännande livskapitel detta år. Först och främst ska jag pussa mina prinsar hej då till äventyr ut i världen. Den yngsta startar i Tokyo för att sedan luffa sig igenom några asiatiska länder. Den äldre prinsen ger sig iväg västerut mot USA och Mexiko och eventuellt andra delar av Sydamerika. Den som lever får se. Själv kommer jag att jobba än mer i Stockholm än tidigare pga att maken ska jobba där. Vi ska till att börja med hyra en liten lya i Gamla stan. Vi inser att vi måste köpa en lägenhet under våren så det blir att springa på visningar gata upp och gata ner. Inte lätt med de priserna och samtidigt måste vi sälja huset här hemma och skaffa en lägenhet i Luleå också. Även om det inte är Stockholmspriser så är det definitivt inte billigt här heller. Men vi har bestämt oss för att inte bekymra oss, utan leva lite mer här och nu och vara flexibla. Snart är sönerna ur boet också. Hej och hå vad läckert det är att plötsligt uppleva denna frihet...som när man var 20...men ändå...lite läskigt. Uppkoppling och uppkoppling föressten, det var nog inte riktigt sant det jag inledde med att jag inte varit uppkopplad. Jag har ju faktiskt haft näsan i hemnets underbara värld hela julhelgen. Det finns ju massor av läckert, dessa bilder från en lägenhet som säljs av fastighetsmäklaren Fantasic Frank tycker jag har en fräck, spartansk men ändå personlig inredning. I vår framtida lilla minilägenhet som vi tänkt att köpa i Stockholm blir det praktiskt att bygga en liknande soffa för övernattande söner och gäster. Kanske som hörnmodell, eller en undersoffa också på hjul?  

Idag firar vi yngsta sonen som fyller 19 år. Han är en underbar glädjespridare och hälsofantast. En skål med frukt och bär vill han hellre bjudas på istället för sliskigheter. I natt drömde jag att jag fick ett nytt litet barn i min famn. Ett vackert, välskapt och klokt litet liv. Det sägs att när man drömmer om födelse så kommer det skapas något nytt i livet. Jag tänker att det kanske kan tolkas så att mina framtidsdrömmar om att starta eget företag kan slå in...Något nytt och utvecklande kanske väntar att få slå rot. Vem vet, livet är allt bra spännande om man tillåter saker och ting att bara hända. Jag är i tankeprocesser, kanske något är på gång att födas?